Tom Heinemann

Sprøjtegift i rødvin fra Sydafrika

skaermbillede-2016-12-19-kl-09-17-29

Så er der kommet svar fra Miljø- fødevareminister, Esben Lunde Larsen.

I mere end 10 % af Sydafrikansk rødvin er der fundet rester af sprøjtegifte.

Miljø- og Fødevareudvalget 2016-17
MOF Alm.del endeligt svar på spørgsmål 261 Offentligt

J.nr. 2016-12880
Den 16. december 2016

Miljø- og fødevareministerens besvarelse af spørgsmål nr. 261 (MOF alm. del) stillet 12. december 2016 efter ønske fra Christian Juhl (EL).

Spørgsmål nr. 261

” DR viste 20. oktober kl. 21.30 Tom Heinemanns film ”De bitre druer – slaveri i vinmarken”
Af filmen fremgår det, at der brugt store mængder farlige sprøjtegifte. Sprøjtegiftene er ifølge forbrugerrådets undersøgelse for nogle år siden at finde i den vin som vi drikker herhjemme. Importen af sydafrikansk vin er steget meget de seneste år. Nogle af de farligste sprøjtegifte er Paraquat, Diquat, Chlorpyrifos, Dichlorvos. Trichlorvos, Asefaat. De er forbudte at bruge i Norden, men bruges stadig i Sydafrika. Den officielle liste over sprøjtegifte fra Sydafrika kan læses her http://www.ipw.co.za/content/ip_codings/IPkodering%203A-D%20Maart%202016.pdf
I den forbindelse bedes ministerende redegøre for følgende spørgsmål:
– Hvad mener ministeren om filmens oplysninger om vinen, der importeres til Danmark?
– I hvor store mængder optræder rester af sprøjtegifte i den sydafrikansk vin, der sælges i Danmark?
– Hvordan vil ministeren sikre forbrugerne oplysning om dette, så de har et reelt valg om at vælge vine uden sprøjtegiftrester?
– Vil ministeren foranledige målinger af indholdet i den importerede vin?
– Hvordan vil ministeren sikre, at der i fremtiden ikke er sprøjtegifterester i vine importeret til Danmark?”

Svar

Jeg har forelagt spørgsmålene om pesticidrester i sydafrikansk vin for Fødevarestyrelsen, som oplyser at:

”Fødevarestyrelsen har i perioden 2012-2016 analyseret 271 prøver af vin fra udlandet for pesticidrester, heraf 31 prøver vin fra Sydafrika fordelt på fire hvidvine og 27 rødvine.

Der er ikke påvist pesticidrester i de fire udtagne prøver af hvidvin fra Sydafrika. Der er påvist pesticidrester i lovlige niveauer i tre af de 27 udtagne prøver af rødvin fra Sydafrika. Ingen af resultaterne overskrider grænseværdierne, som er sat på sundhedsmæssigt forsvarligt niveau.

Fødevarestyrelsen fører kontrol med indholdet af pesticidrester i fødevarer herunder vin. Det sker dels ved analytisk kontrol af stikprøver af fødevarer fra Danmark, EU og resten af verden, dels ved kontrol af virksomhedernes egenkontrol med pesticidrester i de varer, de sælger. Analyserne viser, at pesticidrester i såvel danske som importerede fødevarer på det danske marked samlet set ikke giver anledning til sundhedsmæssige bekymringer.

Forbrugerne kan få oplysninger om pesticidrester i fødevarer – herunder vin – på Fødevarestyrelsens hjemmeside. Beregninger viser, at indtaget af pesticider kan halveres ved at vælge danske fødevarer

(når det drejer sig om vin, er udvalget af danske varer dog begrænset). Vil forbrugere helt undgå pesticidrester, kan de vælge økologiske varer, hvor der kun sjældent findes pesticidrester. Resultaterne af Fødevarestyrelsens kontrol af pesticidrester offentliggøres jævnligt; her kan forbrugerne orientere sig om fund i konkrete fødevarer, så de kan træffe et oplyst valg i indkøbssituationen.

Fødevarestyrelsens kontrol har fokus på produkter, der erfaringsmæssigt bidrager til befolkningens pesticidindtag, og på produkter, hvor risikoen for overskridelser af grænseværdierne er størst, herunder produkter fra udlandet.

Vine fra udlandet herunder Sydafrika vil også fremover indgå i kontrollen af pesticidrester.”

Esben Lunde Larsen / Esben Egede Rasmussen

Rewiev of “Bitter Grapes – Slavery in the vineyards”

By Eric Annino from the Terroirist

skaermbillede-2016-12-02-kl-09-54-16

In recent weeks, there has been great disruption in the South African wine industry thanks to a bold new investigative documentary called “Bitter Grapes – Slavery in the vineyards”

The film, which runs just short of an hour, exposes the horrible conditions of workers on South African wine farms, notably Robertson Winery. While it has so far only aired in Denmark, Sweden, and Norway, the impact has been substantial: five wine farms in South Africa have been served non-compliance notices and at least one Danish supermarket chain has pulled Robertson’s wines.

The film’s premise is simple enough. South African wine imports to Nordic countries have been on the rise in recent years (up something like 78%). But while consumers have been reveling in cheap wine, they have failed to see the crooked path that brought the wine to their shelves.

Danish journalist and filmmaker Tom Heinemann exposes a form of modern slavery that’s long gone either unseen or ignored on South African wine farms. He visits the farms, speaks with the workers, and is mindful to get the other sides of the story, interviewing reps from the Nordic wine industry as well as a South African workers union. Not surprising, Heinemann is unable to get anyone from the wineries themselves to speak with him on camera.

What unfolds is a tale of ignorance, corruption, and racial divide. The majority black workforce is powerless to effect change, the white farm owners do all they can to maintain the low wage status quo and prevent union intervention, and the organizations who are supposed to be overseeing it all are, as one worker puts it, toothless.

Upwards of 100,000 workers live on the grounds of wine farms in South Africa, far away from the public eye. They live in slums, use disgusting open-air outhouses, and cook over fires built on piles of anything flammable. Deductions are taken from their already illegally low paychecks for these accommodations. In the vineyards, they spray dangerous pesticides and use little or no protection, apart from a thick paste that the women apply to their faces. South Africa actually has laws in place to protect workers from these conditions, but the laws are just not being enforced.

The most shocking scenes in Bitter Grapes are of young, pregnant women drinking heavily. This, the narrator explains, is largely due to a form of subjugation and control perpetrated by farm owners, who have historically paid their workers in alcohol. This practice only further enslaves the workers, forcing them to depend on the farmers for provision of the alcohol they crave.

Bitter Grapes is an emotionally captivating documentary. But if there’s one shortfall, apart from the absence of testimony from the farm owners, it’s the film’s call to action. In the closing scene the director of an organization called TCOE (Trust for Community Outreach and Education) urges viewers to only buy wine from South African winemakers who treat their workers with human dignity and don’t deny them their rights. Yet the whole film is an exposé on how the organizations regulating these winemakers are themselves negligent and corrupt, and how even the “Fair Trade” stickers on South African wine bottles can’t be trusted. So what’s the prescription here? What are consumers to do, short of visiting the wine farms themselves? It’s unclear.

My Recommendation
Bitter Grapes is worth the hour of your time. It’s eye opening and human. I’m not sure where else it will be aired, but do check out the website if you’re interested.

Huffington Post, SA: Wine Workers Win Resounding Battle, But Cannot Win The War Alone

More light needs to be shone on the conditions of farmworkers in South Africa’s winelands.

By: Dennis Webster

Researcher at Socio-Economic Rights Institute of South Africa.

Workers at the Robertson Winery have returned to work this week with greater security. After 14 weeks of downed tools at the winery, they have won a backdated increase of 8% or R400 (whichever is greater) to their R29,00 – R3,500 salaries, an annual bonus worth a month’s salary in time for the festive season, and are apparently free from the threat of any disciplinary action. Last Wednesday brought to an end the committed and punishing industrial action, led by the workers and their union CSAAWU. The strike is poised to radically change the relationships between farm owners and workers on the Cape wine lands. These gains may well be compromised, however, if the current lacunae in middle class and mainstream media attention with regard to the plight of farmworkers persists.

In a region where huge distances between farms debilitates many efforts to organise, and an industry notorious for its anti-union clampdowns and wages and working conditions, which workers have characterised as slave-like, CSAAWU’s victory is nothing short of ground-breaking. That the Robertson workers achieved it without the cushion of a strike fund is reminder that the union operates without the clout and resources of its affiliated peers. It has given assurance that it will continue to bring its “militant class struggle” to the doorsteps of South Africa’s wine producers.

But victories have been won before. The passing of the Extension of Security of Tenure Act (ESTA) in 1997, which guaranteed stronger occupation rights to workers living on farms, was one. The militant farm worker revolt in 2012 in and around De Doorns, which succeeded in a 50% increase in the minimum wage, was another.

Yet the unintended consequences of both of these, which have received little media attention, have been chilling. Producers closed ranks, and in an industry where work is increasingly casualised, found novel ways to underpay or unfairly evict and retrench workers. Neither ESTA nor the increase in the minimum wage due to farmworkers has translated into sustainable improvements in their lives.The role of supermarkets, whose price-cutting drives wages down, in perpetuating the working conditions on Western Cape farms will also need to be seriously interrogated.

So while another battle has been won, it must be remembered that the struggle will be long and exacting, and will be fought on multiple fronts if there is to be any chance of meaningful success. In the long-term, large landholdings will need to be broken apart and redistributed to the people who work them and the state. Liberalisation and de-regulation at the macro-economic level, which are the chief culprits of retrenchments on the ground, will have to be abandoned.

The role of supermarkets, whose price-cutting drives wages down, in perpetuating the working conditions on Western Cape farms will also need to be seriously interrogated. In the short-term, farm owners and managers must be held to account for unfair labour and housing practices, which have in recent years been repeatedly making their way to the Constitutional Court. One such case is that of Mrs Klaase, whose eviction was recently overturned by the Court. That judgment recognised the ESTA rights of spouses, whose rights of occupation are commonly conflated with those of their working husbands, and are regularly evicted from farms unfairly as a result.

CSAAWU has directed some of its limited resources to these fronts as well, and will demand later this week that the Robertson Abattoir – not to be confused with Robertson Winery – explain to the Labour Court why it dismissed 39 workers for protesting their working conditions, which CSAAWU argues grossly contravened their contracts and the Basic Conditions of Employment Act, and included 18-hour work days for R80 pay.

A hefty responsibility in CSAAWU’s growing struggle, especially in the short term, lies with the media and middle-class solidarity, which have largely been reticent when compared to the international community. Solidarity from workers, activists and consumers in Sweden, for instance, resulted in a campaign to monitor and improve the working and living conditions of workers producing the wine sold in that country. The pressures that have risen in the wake of the revelations of a recent documentary, Bitter Grapes, eventually resulted in Danish supermarkets taking Robertson wine off of their shelves. These kinds of consumer pressure and solidarity are crucial to amplifying the voices of organised workers. If they are to succeed in their struggle for dignified lives, the support shown by the international community for farm workers’ struggles must be reflected and intensified in South Africa.

The mainstream media must play its part. Among the worst living conditions and human rights abuses in South Africa go by largely unnoticed and unchecked. The aftermath of the strike at Robertson Winery is uncertain territory. Buried in the unprecedented success of the workers and CSAAWU are the seeds of further exploitation. Just as they did in the wake of ESTA and the De Doorns strikes, farm owners may lash out in response to CSAAWU’s victories, and in the quiet on farms left unseen by an unobservant media, workers will bear the brunt.

The media can play a crucial role in consolidating the gains of workers by ensuring that any disciplinary action taken against workers in the wake of the strike are publicly exposed, and by shining a more relentless light on the unfair treatment of farm workers more generally. This will go some way to fostering support and solidarity.

If the centuries-long cycle of oppression on Western Cape farms is to be ended, the South African media and middle classes cannot allow a retaliation of the kind experienced before by farmworkers. Farm owners must be held to account.

Link to article

SVT: Strejken slut – höjda löner för vinarbetare i Sydafrika

I veckan avslutades den drygt tre månader långa strejk som pågått på Robertson Winerys fabrik i Sydafrika. Facket fick inte gehör för alla sina krav men menar ändå att strejken varit framgångsrik.

Av Ida Andersson, SVT

Arbetarnas krav var bland annat en månadslön på minst 8500 rand vilket motsvarar ungefär 5500 svenska kronor. Men avtalet som tecknades mellan parterna ger löneökningar på 8 procent, eller 400 rand, beroende på vilket som innebär störst ökning.

– För hälften av arbetarna innebär det här en lönehöjning med mer än 8 procent eftersom det är många som är riktigt lågavlönade, säger Dick Forslund som är ekonom och jobbar på den sydafrikanska människorättsorganisationen Aidc, som stöttat arbetarna i deras kamp.

”En seger för arbetarna”

I oktober sände Uppdrag granskning ett reportage av den danska dokumentärfilmaren Tom Heinemann som visade på olagligt låga löner och trakasserier av fackliga företrädare på några av de farmer där druvorna till Robertson Winerys viner odlas. Mercia Andrews var en av de som intervjuades i programmet. Hon jobbar på organisationen TCOE som bland annat försöker förbättra lantarbetarnas utbildning och hon har deltagit i förhandlingarna mellan Robertson Winery och facket CSAAWU. När Uppdrag granskning når henne på telefon är hon positiv, trots att arbetarna inte fullt ut fick igenom sina krav.

– Det här är en seger för arbetarna. Det var den första strejken sedan företaget grundades och den har satt fokus på att arbetsmarknaden inte har förändrats trots att apartheid är avskaffat sedan länge, säger hon till Uppdrag granskning.

16 arbetare slipper straff

Förutom att arbetarna får lönehöjningar har de också fått rätt till retroaktiv lön från augusti och en bonus på en månadslön. Dessutom hotades 16 av arbetarna av disciplinära åtgärder men det finns nu ingen risk att de verkställs.

– Dessutom kommer det att bli fortsatta förhandlingar om arbetsvillkoren på fabriken framöver. Så kampen är inte slut bara för att strejken är det, säger Mercia Andrews.

Robertson Winery skriver i ett pressmeddelande att det hade varit omöjligt för dem att tillgodose arbetarnas ursprungliga krav, och att de därför är nöjda med utgången av förhandlingarna.

”Vi ser fram emot att återuppta normal verksamhet på måndag 28 november”, står det också i pressmeddelandet.

Mail & Guardian: Robertson Winery workers vow to fight on after landmark settlement

By Ra’eesa Pather

(…)

At Robertson, there are toilets that are reserved for white people. There is also a “3 o’ clock” system where only black workers have to clock in at three different entry points before they start their work, CSAAWU says.

A black mechanic earns less than half of a white mechanic’s salary. This is according to the workers and the union. The racism inside Robertson is the battle labourers will take up when they return to work on Monday November 28.

Full story here

Strike at Robertson Winery is over

No entry at one of Robertson Winery’s owners. Photo by: Lotte la Cour

Story from AIDC.org

CSAAWU wishes to announce that we have finally reached a settlement with Robertson Winery, which brings a heroic worker – led 14 week strike to an end. Workers will return to work on Monday 28 November. In summary, the terms of the settlement are as follows:

Workers have won an 8% across the board wage increase or R400, whichever is the greater. The increase is backdated to 8 August 2016. Back pay will be paid on 15 December. In addition, workers will receive a full annual bonus equal to a month salary paid on Friday 25 November. Whereas the company insisted on bringing disciplinary action against 16 of the strike leaders, this final agreement excludes any disciplinary action.

Full story here

Internationalen: Apartheid gäller fortfarande för arbetarna på Robertson Winery

Av Emma Lundström

Rasistisk lönesättning, löneavdrag för toabesök som överskrider tjugo minuter och trakasserier mot fackligt anslutna arbetare. Det är vardag för arbetarna på Robertson Winery i Sydafrika. De har strejkat i över tre månader. Nu verkar konflikten vara nära en lösning. Ekonomen Dick Forslund har deltagit i de fackliga förhandlingarna. Internationalens Emma Lundström har intervjuat honom om arbetsförhållandena i ett land där apartheid aldrig helt har upphört att existera.

Læs hele historien her

Internationalen: De strejkande på Robertson Winery kräver ett värdigt liv

Av Emma Lundström

Under hösten har fackförbundet Svenska Livs drivit en kampanj mot sydafrikanska Robertson Winery där arbetsförhållandena är slavliknande och lönerna i princip inte går att leva på. Samtidigt har pengar samlats in till de drygt 220 anställda på fabriken i Robertson som gick ut i strejk i augusti med ett lönekrav på 8 500 sydafrikanska rand, ungefär 5 450 kronor. Svenska medier har dessutom uppmärksammat att företaget har en rasistisk lönesättning där manliga svarta arbetare tjänar mindre än hälften av den lön som vita arbetare får i samma lönekategori, medan svarta kvinnor tjänar ännu mindre i jämförelse med vita.

Det främsta kravet från de strejkande arbetarna har varit rimliga arbetsvillkor, en rimlig lön som går att leva på, ett slut på den diskriminerande lönesättningen och att företaget slutar trakassera fackligt organiserade arbetare. Men vinföretaget har förnekat alla missförhållanden, till och med det faktum att det skulle råda någon skillnad i lönesättningen mellan svarta och vita, även om siffrorna som de själva har lämnat in till Arbetsdepartementen visar att det är så. Företaget har hävdat att lönerna visst går att leva på, konsekvent vägrat gå med på lantarbetarfacket CSAAWU:s krav och gått så långt att det dragit facket inför arbetsdomstolen och försökt få strejkledarna fängslade, trots att strejken varit helt igenom fredlig. Arbetsgivarnas agerande ledde till att strejken förklarades vara en ”nationell angelägenhet”. Statliga medlare tillsattes och förhandlingar ägde rum i tre dagar utan att det gav något resultat. CSAAWU menar att hela vinindustrin har dåliga arbetsförhållanden och att strejken på Robertson Winery bara är en del i kampen för förändring.

Omfattande brott mot arbetsrätten, exponering för giftiga bekämpningsmedel utan skyddsutrustning, alkohol som en del av lönen och usla levnadsförhållanden. Både den danska dokumentären Bitter Grapes och svenska Uppdrag Granskning har under hösten fått många svenskar och danskar att reagera mot arbetsvillkoren hos några av Sydafrikas största vinproducenter och kraven på de nordiska inköparna att bojkotta Robertson Winery har bara ökat. Det har bland annat fått en av Danmarks största matvarukedjor, Dagrofa, att sluta sälja vin från företaget. Men svenska Systembolaget följer inte det goda exemplet.
Systembolaget är en av Robertson Winerys största kunder och köper idag sex procent av företagets vinproduktion. Svenska Livs har under hösten uppmanat Systembolaget att bojkotta Robertson men det har inte fått gehör. Systembolaget har hävdat att det tar sitt ansvar genom att vinföretaget förbundit sig att underteckna en etisk kod som bland annat säger att diskriminering på grund av ras inte får förekomma. Istället för att utnyttja sitt inflytande över vinindustrin – som bottnar i att de nordiska alkoholmonopolen ger en stark ställning internationellt – har Systembolaget valt att ”utreda” frågan lite mer, medan arbetarna i Robertson i Sydafrika kämpar för ett värdigt liv.

Læs hele sagen her

Nye beviser på svigt i sydafrikansk vinindustri

Af Peter Kenworthy

14707830_204016716700069_8810328171949789949_o

Tom Heinemanns dokumentar, Bitre Druer – slaveri i vinmarken, har skabt overskrifter over hele verden. Lokalregeringen i Western Cape-provinsen har nu selv undersøgt forholdene på nogle af farmene, og kræver forbedrede arbejdsforhold for vinarbejderne.

Fem vinfarme i Robertson og Drakenstein-området er blevet bedt af Western Cape-regeringen om, inden for tres dage, at rette op på forhold, der er i strid med sydafrikansk lov. Hvis ikke dette sker, vil de kunne retsforfølges.

Der er blandt andet tale om, at arbejderne ikke har adgang til rent drikkevand, at deres leveforhold generelt er uacceptable, og at de bruger farlige sprøjtegifte, uden beskyttelse. Alle forhold, der også blev problematiseret i Tom Heinemanns dokumentar.

Uacceptabelt siger minister
Landbrugsministeren i Western Capes provinsregering, Alan Winde, skrev sidste torsdag i en pressemeddelelse, at undersøgelserne tydeligt havde bevist, at der stadigvæk var arbejdere i Sydafrika, der bliver behandlet meget dårligt.

”Disse forhold er uacceptable og vil ikke blive accepteret. Vi kan ikke tillade uetiske forhold på nogle af farmene,” tilføjede han.

Tom Heinemann hilser de nye undersøgelser velkomment, også fordi myndighederne nu bekræfter, at der er store problemer på vingårdene, som dokumenteret i hans film, siger han.

”I ugevis har forskellige interesseorganisationer i vinindustrien kaldt filmen for ensidig og det der er værre. Nu har de så myndighedernes version. Det nytter ikke noget for ejerne af vingårdene, at gemme sig bag låste porte, fyringer af utilfredse arbejdere, og total disrespekt for landets love,” tilføjer Tom Heinemann.

Ikke første advarsel
Tom Heinemanns film, og Western Cape-regeringens nye undersøgelser, er nemlig ikke første gang, hvor forholdene for landarbejderne i den sydafrikanske vinindustri bliver kritiseret.

I en rapport fra 2011, beskriver Human Rights Watch hvordan landarbejdere på ”en bred vifte af farme” har lange arbejdsdage under barske vejrforhold, ofte uden adgang til toiletfaciliteter eller drikkevand, arbejder med giftige sprøjtegifte uden beskyttelse, og tjener nogle af Sydafrikas laveste lønninger. Blandt andet fordi regeringen ikke beskytter dem, og fordi de presses til ikke at blive medlem af en fagforening.

I en anden rapport fra 2015, beskriver den internationale arbejdsorganisation ILO, hvordan mange af landarbejderne ikke har ret til syge- eller barselsorlov, og hvordan mange sydafrikanske landarbejdere, tjener under tusinde kroner om måneden.

Og så sent som i starten af november i år, skrev den tyske kirkelige organisation KASA, i en rapport om den sydafrikanske vinindustri, at der stadigvæk er ”apartheid-lignende forhold” i vinindustrien i Sydafrika. KASA pointerede også, at nye etiske standarder og adfærdskodeks må indføres og overholdes, for at forbedre arbejdsforholdene for vinarbejderne.

EWN: WC LABOUR DEPT SERVES FIVE WINE FARMS WITH NOTICES OF NON-COMPLIANCE

From Eye Witness News

CAPE TOWN – The Western Cape Department of Labour has served notices of non-compliance to five wine farms in the province relating to the poor working conditions of farm workers.

This comes after concern was raised by various groups, including the Department of Economic Opportunities and Tourism over a Danish documentary Bitter Grapes: Slavery in the Vineyards.

The department’s chief inspector David Esau says they served five wine farms in the Drakenstein and Robertson areas with notices of non-compliance of certain labour laws.

“Provision letters mean we are prohibiting a particular action to take place and the contravention notices relate to the supply of protective clothing of workers. In terms of the provision that related to he drinking water, it was tested and found not to be suitable for drinking.”

Esau says the farms will be given sixty days to comply with the notices or face possible prosecution.

“I heard the water has been shut down and new and fresh water has been supplied by the farmer. In terms of the contraventions, we have given them 60 days to correct those and we will be going back in 60 days to see if they had corrected whatever we found to be non-compliant.”